Morgonen är inte mycket bättre. Men det var jag ju beredd på. Inte förrän imorgon kommer hon vara "nollställd", men då gäller det att vi inte slarvar med sömnen och maten idag. Dvs, håll tiderna och en hel del friskluft.
Jag känner mig som en zombie. Huvudet bara dunkar och ögonenlocken är tunga.
Elise fortsatte bara bängla igår kväll så till slut lyfte jag över henne till våran säng.
Då säger Patrik
"Men hon är ju som kul. Hon skriker ju inte utan hon bara svammlar ju och är glad bara."
Om blickar kunde döda säger jag bara. Heeh!

Nu sitter jag med kaffekoppen och försöker vakna.
Mina ägg är på kokning. Vill börja GI igen. Men jag börjar med å fuska hela tiden så då tycker jag att jag lika gärna kan fuska nästa gång en kaka kommer i min väg.
Nä, nu får jag nog skärpa mig. Jag har ju trots allt fem kilo kvar å gå ner.