Jag gjorde precis Elise så genomolycklig så hon grät sig blå och nästan kräktes för hon grinade så mycket.
Såhär gick det till...

Jag och Patrik satt och lekte med henne på golvet. Hon puttade runt på sin gåkärra. Vi bestämde oss för att flytta handtaget från Jag-kan-inte-gå-ännu-läget till Jag-kan-numera-gå-själv-läget.
Så jag hämtade en tång och en skruvmejsel och flyttade handtaget. Elise satt och övervakade jobbet.
När jag var klart ville hon ha skruvmejseln. Jaja, tänkte vi lek dig less...
Så hon satte sig och började peta med skruvmejseln på den lilla skruven och hålet bredvid.
Å så satt hon...
Tillslut var jag tvungen att gå å byta blöja på henne så jag tog ifrån henne skruvmejseln och lyfte upp henne.
det var då illvrålet började. Hon skrek, ja Gud hon skrek. Fönsterrutorna skallrade och jag skulle tro att hon väckte min stackars granne under oss. (Ja nu ramlade hon i backen, om inte grannen vaknade när hon skrek så garra nu liksom!)
Hon skrek och grinade under hela tiden jag bytte blöja och tvättade gumpen.
Å sådär riktigt ♥skärande och förtvivlat.
Ända tillsa jag satte ner henne igen vid kärran och gav henne skruvmejseln i handen.
"Jamen sådärja, nu kan du skruva igen då, varsågod!"
Varpå gråtandet genast tog slut och hon svarar:
"Taaa.."

Hon har nu suttit i en halvtimma och petat med skruvmejseln i hålet...
(Mycket mycket länge för att vara hon...)