av Catja 19 december 2008 kl 11:39

Kom precis hem svettig, stressad och pulsen i 210. Det bara pulserar och dunkar i hela kroppen! Hahaa!

Ja, jag har bott i Norrbotten mesta delen av mitt liv men har aldrig förr blivit jagad av en älg. Så här var det...

Jag gick alltså ut på promenad efter förra inlägget. Satte Elise i barnvagnen och gick ut i ett underbart väder. Sååå härligt ute. Så jag tänkte ta en lite längre promenad än vanligt. Gick mot Malmbergsbacken och när jag är vid Statoil så ser jag en älg.

"Hah, nämen se där, en älg!" Tänker jag och var helt okej med att se en älg. För den var på andra sidan korsningen vid statoil och hade behövt gå tvärs genom korsningen, över parkeringen på statoil, över plogvallen och sen in på gångstigen jag gick på för att komma åt mig. Dessutom hade den behövt gå åt just det hållet jag gick åt också.

Hade jag vetat då att det var precis det älgen hade i tankarna så hade jag inte saktat ner för att titta på det stora djuret.

Jag såg och hörde polisbilen sen, den hade kommit till älgens undsättning och dom försökte valla älgen mot lite älgigare-miljö.

Så poliserna slår på sina sirener och stressar älgen och kör efter den för att lotsa den framåt.

Plötsligt inser jag att dom jagar ju älgen mot mig! *pulsen börjar öka* "Nämen inte hitåt va?...Näe...Eller... kanske..." Kollar sådär lite stessat och hetsigt över axeln. Jag tänkte att det borde ju ha varit helt omöjligt men nä. Älgen kom verkligen närmare och närmare och såg verkligen ut att vara på väg till just den gångstigen som jag spatserade på.

Och naturligtvis, jag ser detta älgtryne vända sig mot mig och sätter fart. Polisera stressar ännu älgen med sirenerna men ser mig och stänger kvickt av blåljusen.

När jag ser denna älg sätta sina klövar, fötter eller hovar (vad det nu kallas) på gångstigen och sätter stressat igång att älga (hehe) mot mig ca tjugo meter bakom mig så börjar jag verkligen känna av paniken.

Men man vill ju som inte börja löpa på en gång, man kan ju se lite fånig ut då om älgen helt plötsligt vänder åt andra hållet. Man vill ju gärna hålla sig lite cool och bara,

"Tjaaah, en älg höll på å börja jaga mig, men jag såg ju på en gång liksom att det var lugnt..." Men jag insåg att nu är det inte läge att vara cool.

Hur cool är jag med en älg hov-klöv-fot i nacken?!

"Ja jävlar, nu är det dags att sätta fart fröken!"

Jag drar igång med en sån rivstart med mina kängbeklädda fötter så det sprutar upp snö bakom mig. Men stressad som jag är så har jag inte rätt kordinater för flykt-löpning och ett av hjulen på barnvagnen trycks ner i plogvallen. JÄVLAR!!!

Vet ni hur det känns att nu vända sig MOT älgen och rycka upp barnvagnen ur diket och dra en ny rivstart iväg. Å.herre.gud. Då kommer en karl och möter mig med sina gråhundar, han hade väl hoppats på att hundarna skulle skrämma älgen åt andra hållet och inte mot mig och min barnvagn men icke! Älgen var för stressad och fortsatte bara rätt fram frustandes och med uppspärrade ögon.

"Nu är det dags att sätt fart tjejen!" Ropar karln och även han springer ifrån älgen nu bredvid mig. Hans hundar är ju jättesugna på älgen och drar bakåt hela tiden så jag håller på å köra på hundstackarna med vagen. Jag stannar till och vrider vagnen lite och nu hör jag verkligen älgen bakom mig trots all trafik runtom.

"Stanna inte, spring bara, hundarna får akta sig!" Hojtar gubben.

Jamen jag säger det, aldrig springer man så lätt som när man har en stressad och vilsen älg bakom sig. Jag hade kunnat springa hur långt som helst och hur fort som helst, inga problem alls! Detta har jag och Lungan min upplevt en gång tidigare när vi var å joggade å då var vi inte ens jagad av älgen, vi såg bara en och blev rädd.

Jag och mannen med hundarna höll oss framför älgen och vek av mot Statoil och in bakom bilarna på parkeringen och älgen fortsatte framåt och försvann in på bostadsområdet på andra sidan gatan.

Ja jag säger det. Efter detta så tyckte jag att jag hade promenerat färdigt för idag och gick hem. Jag hann ju få upp pulsen ordentligt. *Pust å flämt*