Jag bloggar som någon som har Parkinsons. ;)
Inte så elak som det låter... Såg Michael J Fox på Oprah för nån dag sen han lider ju av detta. Han sa att det är som att man har en fyraåring som klänger på en konstant. Jag har då ingen fyraåring men en ettåring. Han sa att man bara får ha tålamod och stå ut. Det är det jag gör nu. Jag har tålamod och jag står ut.
Jag bloggar och hon klänger. Jag käkade frukost och hon klängde. Jag borstade tänderna å hon klängde. Jag gjorde gravidyogan å hon klängde. (Efterlyste gravidyoga i stan men icke åsså fanns det en artikel i Vi Föräldrar Gravid just nu. Gräjt! :)) Klänga just under yogan kanske inte gör så gott för min yoga... Eller jo! Jag blir ju stadigare med en lite mer utmanande yoga....
Men jag tror Elise tar igen för i morse. Ingen vanlig morgon inte. Vanligtvis vaknar ju hon klockan sex och ropar på oss så vi får hämta  henne, åsså ligger vi å ser nyheterna och kramas. Men inte i morse. Hon sov till halv åtta och klev upp själv. Hörde att hon vaknade på barnvakten men hon grinade inte. Jag hörde hur hon stökade runt i rummet och gick vidare in i köket. Där hörde jag hur hon kastade tuttar i köket och stånkande och stönade och försökte (antar jag) få med sig flera tuttar och och snuttefilten. Men krypandes så är det inte så lätt. Så det tog en halvtimma för henne att ta sig från sitt rum till vårat. Hehe! Å när hon kom hade hon bara en tutte i munnen, resten hade hon lämnat i köket (hon hade tydligen försökt frakta en bok också!). :) Gullisen!

Nä nu ska vi göra oss klara och sticka å hämta ut paket och söka efter tröja till mig. Pratade med Rebban igår och konstaterade att vi tydligen tror att vi bor i Bahamas eller nått. Äger inte några långärmade tröjor!


Åsså ställer jag mig samma fråga som varje jäkla dag....
Vad ska vi äta idag?