Aajajajajajajjjj!!!!! ELISE!!!!!! FY DIG!!!!!

Ja alltså för det första. Att ha barn är inte så olikt att uppfostra en hund.
Jag upprepar flera gånger per dag:
Ajaj! Nej! FY DIG! Ligg still! Kom hit!

Idag höjde jag rösten onödigt mycket men det berodde på brutal smärta.
Den fina hjärtestenen jag fick av Patrik för några veckor sedan har legat på fönsterbrädan i tvrummet. Elise har då och då tagit den men lärt sig att hon inte får röra den. Så så fort jag spänt ögonen i henne har hon flinat och satt tillbaka den. (Sen har hon tagit den igen, satt tillbaka, tagit den, satt tillbaka, tagit den......Ni fattar.)
Idag satt jag och skrev inköpslista å jag kände hur Elise satt och pillade på min fot. Plötsligt. PANG!!!! Smäller hon hjärtestenen rätt över tårna på mig!!!!! OOOOÅÅÅAAAAHHHH!!!!! 
Fy fasen vad ont det gjorde.. Stenen är ju också lika stor som min handflata i omkrets och säkert tre centimeter tjock så bara den vägen ju nog för att göra ont. Sen lilldamen som tar i för kung å president och båda fosterländerna gör ju att det blir en grotesk impact. ajajajj....
Sen som jag alltid förespråkat så tror jag att just tårna är sammankopplade med nån primitiv-våld och hat del i hjärnan.
När man smäller i tårna så blir man ju i samma nanosekund så galet och utomjordigt... Jamen förbannad rent av. Jag har tidigare sagt att jag skulle kunna sparka in en kattunge i väggen av raseri när man kickar in tårna i nått hårt.
Å idag fick jag kämpa emot denna ilske reflex. För där nedanför satt ju lilla oförstående Elise och kunde inte fatta vad som hände eller varför jag skrek som stucken. (...Snarare som stenad... Hehe!)
Hon tittade länge och konstigt på mig när jag inte kunde stå emot tårarna. Lilla gullisen.. Hon såg att nått var galet... Sötnosen. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0